Mammas lilla Älskling.
Förra vinterns sjukdomsperiod tog hårt på den då 14-åriga gamla damen. Penicillin, penicillin och åter penicillin. Kur på kur. Doktorsbesök, sövningar - flera gånger. Sånnt är påfrestande för en gammal dam som Månsan.
Vilket hade till följd att hon magrade och blev ännu tröttare... men så är väl kattlivet - tänkte jag.
I somras, efter hemkomsten från semesterturen till Jämtland, kom en värmebölja över Norrbotten. Månsan låg som ett tomt kattskinn på altanen och flämtade!
Sen började hon kräkas. Å kräkas å kräkas. När det var som värst kräktes hon upp all mat, + det värsta - vätskeförlusten som konsekvens av alltihop.
Sjukhusbesök. Blodprov. Frisk som en nötkärna.
Mager som ett benrangel. Uttorkad. Döende. Faktiskt döende.
Vad göra? Locka med all god mat en katt vill ha. Truga. Fjäska.
NU äntligen har jag lämnat över till min vän Bitta-Homeopat. Varför har jag inte gjort det tidigare, kan man ju undra, jag är förundrad själv varför. Men allt har en mening, det var inte dags förrän nu.
Nu äter lilla katten tre små piller per dag. Har gjort så sen i tisdags. Lilla katten vet inte om att det är tre små piller upplösta i ½ krm vatten inblandad i älsklingsmaten - räka i gele.
- Första dagen satt hon och stirrade oseende framför sig. Hennes kroppsspråk skrek - jag mår illa!
- Dag två, kräktes både här och där, tämligen okontrollerat, bara kommer... Fart båda vägarna om man säger, men något mer kontrollerat bakvägen.
- Dag tre, inte så mycket kräks, utan mera full fart bakåt...
- Dag fyra, inget kräks alls, men bakvägen - ojj, hinner liksom inte fram till lådan längre ...
- Dag fem, idag. Lugnt, så långt...
Visst är det spännande, TÄNK, nu är Mammas lilla Älskling snart på banan igen....
Tack Bitta-Homeopat
4 kommentarer:
Skönt att hon verkar bli bättre!
Fascinerande med homopati, tycker jag. Undrar om det är mer helhetssyn som gör att fungerar?
...flöden är det det handlar om, tror jag.
Man kan i alla fall inte beskylla katten för att TRO på sockerpiller.... nån verkan måste det ju göra eftersom djur är så tacksamma att behandla. Min vän Bitta har haft många djurpatienter.
Har också prövat homeopatmedicin när inget annat hjälpt. Min man t ex för många år sedan fick ett elakt infekterat sår som han gick och fick omlagt på Södersjukhuset flera gånger i veckan i över ett år. I desperation vände vi oss till en homeopat och han fick några piller - på 14 dagar hade såret läkt ut. Tänk om alla inom vården - konventionella och okonventionella- kunde samverka./ Sylvia
Hoppas att Månsan kryat på sig!
Ha dé!/Kram
Skicka en kommentar