~ Sjukare katten ~

Hur sjuk kan en katt bli, utan att dö?

OCH, jag vet precis vad jag alltid sagt.

Vad jag alltid tyckt.

Nu sitter jag här med min sjuka katt och väntar och väntar på ett tecken på bättring.........

- för TÄNK om det vänder.....

Klart att det vänder!

Älskade Äkta hade åsikter redan förra veckan.

Jo visst, men han får allt akta sig för vad han säger, trots att han är både Älskad och Äkta.

För det är ju "mammas lilla älskling" han talar om!

Måttet?

Om hon spinner. (jo jag vet att katter kan spinna när de har riktigt ont)

Om hon äter.

Om hon kissar.

Och hon gör alla sakerna. Bara det att maten kommer ju ut igen med racerfart så mycket blir det inte kvar att leva på.

Dessutom kan nån leksaksmus som ligger lägligt till få sig en stilla puff, trots allt!

Tills i förrgår.

Då satt hon och hängde med huvudet bara. Kutryggigt, så man riktigt såg den vassa beniga ryggkonturen genom pälsen.

I gårkväll var det riktigt ILLA. Riktigt riktigt illa.

Ingen mat, inget spinnande, ingenting. Hon bara satt, halvlåg, låg.

- Nu dör hon, här och nu, tänkte jag.

Måste jag åka iväg och hjälpa henne vidare, det är ju grymt att låta henne självdö. Eller är det det? Om hon inte ser ut att lida, ha ont, bara är trött trött trött? Självdog inte husdjuren förr i tiden? Är det vi som gjort dem till våra likar, de ska liksom oss dö på sjukhus?

Saken löste sig av sig själv, maken på tjänsteresa, jag hade tullat på glöggen. Visserligen bara två munnar, men 0-tolerans är 0-tolerans! Ingen bilresa för min del, alltså fick vi avvakta morgonen.

Det var så illa så jag var och pussade henne på huvudet och sade GODNATT LILLA VÄNNEN jag älskar dig, innan jag gick och lade mig. Bäddade omkring henne där hon låg i soffan, inlindad i mitt finaste hemsydda lapptäckstäcke. Hon tittade upp, sedan lade hon ner huvudet och fortsatte in i sin dvala....

I morse var det så stilla.

Ingen katt uppe och åt, inget pling med halsbandet mot matskålen. Tyst. Hon brukar ju på kattors vis ha ett nattliv. Vara uppe tidigt tidigt, väcka mig tidigt tidigt. Äta, krafsa i lådan.

Jag låg och funderade vad jag skulle göra om hon fortfarande levde, skulle jag åka iväg med henne. Skulle jag vänta.

OM allt var förbi, vad skulle jag göra då?

Låg och funderade på våra 14 år tillsammans. Hon kom till mig i slutet av maj 1996, hon har varit vid min sida varje dag sedan dess, förutom 6 månader då fd sambon höll henne kvar för att straffa mig (!?). Funderade på alla mornar, alla lustiga ideer hon har haft. Att jag sedan Månsan kom in i mitt liv aldrig behövt en väckarklocka. Vad ska jag göra när hon är borta? Ingen trofast vän som tar mig som jag är, som ligger på mitt bröst och sover middag, som väcker mig på morgonen, som väntar troget alla dagar. Som som som...

Så tänkte jag i morse.

Tills, nån kräks i hallen!!

Upp, torka upp.

Tänk jag har kunnat pussa henne mitt på munnen!!

Sen - tigga mat som vanligt??

Kissar.

Spinner.

Vi har just sovit eftermiddagsluren, hon på mitt bröst - spinnade som ett helt tröskverk.

Kan det ha vänt? Eller??

Mattjyven, får några veckor sedan! Yoghurt mmm va gott!