Känns dubbelt

Mitt i glädjen, smög sorgen sig in som en svart orm...

Jag ville inte känna så, vi hade ju så underbart mysigt.

Älskade Äkta och jag har fyllt 60 år båda två senaste månaden. Våra respektive barn har gemensamt planerat en superhemlig överraskningsfest för oss. Alla våra 5 barn, med respektive och 4 barnbarn.

Vi fick första ledtråden, ett halvt pussel, hem med posten, nästa ledtråd via telefon vid macken i Vilhelmina, hämtade tredje på sportaffären i Dorotea. Den sista överlämnades av ett glatt gäng "ungar" på Anki´s i Dorotea. Två barn och ett barnbarn kunde inte komma ifrån, men vi blev ändå nio personer. Sista delen av pusslet pusslades ihop, med glada tillrop i första hand från barnbarnen.....

"slott"  "+A"   "fisk"    är stället som vi tillbringat fyra härliga dagar i. Eller, om man tyder pusslet rätt, Borgafjäll.

Torsdagen gick mest åt till att resa, vi hade väl sissådär 40 mil. Östersundarna något närmare.

Fredagen ägnades åt isfiske. Lunch ute i naturen. En stackars liten fisk fick komma upp och vända ner igen.

Efter lunch så kommer det tre personer gåendes på isen, men alltså, på sjöarna i fjällen går man inte bara, möjligen om man har ryggsäck på ryggen, annars är det åkandes skoter eller skidor. Så de var lite udda.
Styrde stegen mot oss, jaja, de ska väl fråga om vägen??
Det var Alingsåsaren som kommit loss (Älskade Äktas son) och Frösöflickan med son (också det ÄÄ:as barn) som lurat oss och kom ändå fast en dag sent. Alla var där. Har aldrig hänt förut att alla kunnat sammanstråla, alltid varit nån som haft förhinder när vi samlats till jul eller andra högtider.

Det var sen, på väg mot bilen, som den Stora Sorgen kom smygande, slog ner i mig där jag gick, ensam, mitt mellan förtruppen och eftersläntrarna. När glammet från alla hördes lite på avstånd, tankarna kom, så kul att alla kom......

Det kan  aldrig någonsin bli alla barnen,
det kommer alltid att fattas en.

Sen satt sorgsenheten som en tagg långt inne i själen resten av tiden.
Jag hoppas att Mathias fanns där med mig någonstans, för kalaset skulle ha varit precis i hans smak, lite galet, och mycket god mat.

Så sorgset, när vi hade så mysigt!

Fredagskvällen, trerätters middag, som lagades i stugan sen dom skjutsat iväg gamlingarna på SPA. Potatisgratäng och hjort (ugnstekt/skivad/marinerad) ...mmm... och en förrätt och en efterrätt, men hjorten slog allt.

Lördagen, slalom, kolbulle, mys, tacos, spela-spel.

Söndag - hemresa.
Å tänk va mysigt att komma hem till lilla Jazza-hjärtat.


Å så sorgsenheten......