Facebook, i all ära, å som du säger Annika - man kan få kontakt med "gamla vänner" för det är ju snabbt och kravlöst.
Jag har samlar ihop en hel massa av förkomna släktingar. Kan hålla koll på barn och barnbarnet. Snabba tittar på mångas liv och leverne. Snabbt. Var ordet.
VILL man dem något, så kan man ju alltid skicka ett meddelande. Eller varför inte helt enkelt slå en pling, eller göra en visit!
Så är det nya sättet att hålla kontakt.
Men sen så vill jag ju använda orden. Formulera. Fundera. Ändra och redigera. Smaka på orden, tyngden i mitt skrivna ord, värdet i formuleringen.
För. Så är det ju också. När jag skrivit av mig något. Formulerat, ändrat, raderat, och fått till mitt budskap. Å så försvinner det, för att jag trycker på fel knapp, blir strömlös, uppkopplingslös..... Så går det inte att göra om, orden är förbrukade i det sammanhanget.
Är det det som kallas "att skriva av sig"??
2 kommentarer:
Att skriva av sig kan vara skönt men ibland är det kanske processen som du beskriver som är bäst - att formulera, rader etc.
Å trycka-på-fel-knapp - det är jättesuck!
Nu är jag i bloggartagen igen så länge det varar. Går lite i perioder. Ibland blir det för kort och för ytligt med FB. Både ock är ganska bra. / Sylvia
Skicka en kommentar