~ Tänker på min gamle far ~

Varje vår tänker jag extra på min gamle far, tänker snälla goa tankar.
Allt som var mindre roligt att minnas börjar förblekna, som tur är. Men så fungerar vi ju, tack och lov. För det mesta så har ju dåligheterna lämnat redan på begravningsdagen, ingen är ju så bra som på sin egen begravning! (sa den bittra)

Men. I alla fall.

Min salig fader var en trädgårdsodlande man. Bonde, i yrket, så han hade åkrar att odla, men så hade han ett stort trädgårdsland, + ett makalöst jordgubbsland, som han skötte exemplariskt. Dessutom, rabatter och grusgångar som var snörraka och ogräsfria. Punkt slut, så skulle det vara, var hans devis. Mamma deltog, men det var hans verk, hon hjälpte till. Till saken hör att mina föräldrar var vegetarianer enligt Werlands lära, råkost. Så odlandet var en nödvändighet då på 50 och 60-talet innan affärerna fick upp ögonen och började med försäljning.

Så idag när jag låg där på alla fyra och rensade, tänkte jag på pappa. På det han lärt mig om ans och skötsel.
Tänkte på hur han var då, förr, för länge sedan, innan bitterheten slog sina klor i hans sinne.
Tänkte på att mina barn minns sin moffa som just den goa moffan som han var när de var små.
Känner sorg över att Älskade Äkta Maken inte fick träffa den "rätte" Nisse, utan endast den av demens märkte gamle mannen, den bittre och arge.

Sådana tankar snurrade runt i huvudet nyss, när jag likt min gamle far låg på alla fyra och bearbetade jorden....