~ Mammor ~

Mors dag.
En dag som skapar stress, kanske, hos någon.
Jag har haft två mammor, idag finns ingen av dem kvar här på den här sidan. Men i minnet, finns mamma 2. Mamma Margot har jag minnen av, goda, endast goda. Hennes sista tids minnen är svåra, mest p.g.a hennes ringa ålder. Att skadas så i grunden, bli en annan, så ung. Sen förbleknar även de minnena, det är nu 36 år sedan hon dog.
Mamma 1 finns ofta i mina tankar, ju äldre jag blir desto oftare tänker jag på hennes livssituation. På hennes start som ensamstående mamma, då på 40-talet. Skammen, två oäkta barn, dessutom. Klart att man adopterar bort sitt andra barn redan när hon var nyfödd, inget konstigt med det. För, på den tiden var det så illa att om du var "lösaktig" och hade två oäkta barn fick du inte hyra lägenhet ens. Kunde ju vara smittsamt, kunde ju dra åt sig ärbara kvinnors äkta män... I det perspektivet kan man förstå att man gör så.
Å så sen, när hon äntligen "blev gift" och kunde föda ytterligare fyra barn, men nu i den äkta sängen.
Så drabbar cancern henne och tar hennes liv, 35 år gammal. Sjukdomen upptäcks när jag föds, hon kom aldrig hem igen. Jag kom aldrig hem heller. Att ligga där på sjukhuset, dödsmärkt, veta att en far (på den tiden, början på 50-talet) inte kunde ta hand om de fyra minderåriga barnen. Bebisen, vad ska det bli av bebisen
Hur det blev? Jag kom till min mamma och pappa nr 2, räddad kan man säga. Adopterad. Mina äldre syskon kom till fosterhem, när de var 14 år "kastades de ut i samhället"och skulle försörja sig själva, fosterhemmen fick inte längre betalt. Så var förutsättningarna, så var lagen.

Varje morsdag kommer tankarna på mina mammor. På hur orättvist livet kan tyckas vara.

Grattis på MORSDAG mina mammor!