Undras om det heter så? Men det är så det känns just nu i min bloggvärld. Mitt bloggläsande och skrivande också för den delen.
Jag följer tre bloggar, varje dag, tre bloggar som handlar om det vi inte vill kännas vid. Livet. Det svåra livet. Livets vara eller inte vara. Jag känner mig privilegierad att via deras blogg få följa med på deras resa. Som anonym läsare får jag ändå följa med i kampen för livet och överlevnad. Det ger mig insikten om hur bra jag har det, förhoppningsvis lär jag mig något.
Jag har lärt mig en sak, att inte ta något enda litet för givet. Livet, döden, ödet, eller vilken kraft de nu är som styr över oss
- "detet" har makten, vi har bara att följa anvisad väg.
1 kommentar:
Jag håller också på att trappa ner...men det är svårt att sluta helt, speciellt när någon är in och kommenerar. Jag följer också några bloggar bla två som är drabbade av cancer och kämpar för sitt liv, din för att du blivit en vän och jag vill veta om du sätter frön och får ngt jobb och sånt typ, och nån till som ger mig bra vibratoner. Nu när jag jobbar har jag inte lika mycket tid att sitta framför datorn heller. Men nästa vecka skall jag vara hemikring ... ska vi äta lunch nån dag?
Ps jag kan inte läsa min privata mail när jag är här så du skall få min jobbmail
Skicka en kommentar