Pappa Lars hade underbart vackra Saint Paulor i sina fönster, har jag fått mig berättats.
Pappa Nisse hade en otrolig hand med Streptokarpus´arna.
Älskade Äkta har övertagit sin pappas, pappa Lars Saint Paulor.
Jag har min pappas sista rester av hans stolthet, de som han hade på sitt boende de sista åren. Han visste inte att de var nyinköpta, av mig, för att ersätta de som inte överlevde hans sista tid i "gamla hemmet". Han hade en otrolig hand med dem in i det sista, för de blommade överdådigt i hans vård.
Här hos oss har båda våras pappors ögonstenar levt en tynande tillvaro. Intill nu!
Jag undrar vad våra pappor, pappa Lars och pappa Nisse vill säga oss?
2 kommentarer:
Att allt har sin tid, blomningen kommer så smånninom. Både i plantorna och i livet.
Å tack för ditt inlägg hos mig - du har så rätt, visst vill man bli läst.
Just nu känns det lite för fullt i tillvaron för att hinna med en trädgårdssambo, inte ens en särbo skulle jag hinna "odla" just nu!
Annika
Lena svarar Annika:
Jo ALLT har sin tid, även vilan!
Skicka en kommentar