den kommande natten.....

Det lider mot kväll, den 15 augusti.


Det kommer en natt, ett klockslag, som för alltid etsat sig fast.
En efterföljande dag, vars aktiviteter alltid kommer att gå att återskapa i minnet.

För nio år sedan, den här kvällen, just nu, åkte jag "hem" till min födelseby, skulle träffa pappan till mina barn, vi hade projekt på gång för vår husvagn - min sambo och jag, Lennart skulle hjälpa oss med svetsarbeten .....
Livet var så enkelt, vi var så aningslösa.

Det blir kväll, det blir natt, det blir morgon.
Någonstans där, rämnar Livet i ett före och ett efter.

Ändå
Nu i natt, är det nio år sedan det omöjliga hände.
Hur har det kunna gå nio år??
Hur kan man klara sig i nio år utan sin älskade son??
Utan att gå under?