Det är alltid tungt när unga människor dör.
Sen är frågan vad "ungt" är. Men om jag uttrycker mig lite mer specifikt.
Det är tungt när människor dör i förtid.
I måndags hade vi, just det hade, en glad sprallig fräsig 42-årig tjej på vårt jobb. En virvlevind.
I går kväll stängde de av hennes respirator, sedan transplantationsteamet nått fram till Umeå sjukhus. Hon drabbades av en kraftig stroke på måndagskvällen, helt utom all räddning.
Hon har fasat för detta. Hennes mamma, hennes mormor, hennes yngre syster..... alla har de drabbats.
Jag är glad för hennes skull att det var ögonblickligt, men det kan man inte säga högt. Ingen vill väl dö. Men ingen vill heller ligga och vänta på döden. Ligga oförmögen, inte ens kunna förkorta sitt eget liv, det livet som inte är något liv.
Så mitt i allt, jag tror Åsa fick det så som är bäst för henne, när det nu absolut var tvunget hända!
Hon, vår virvelvind - fjättrad i en säng, nej.
1 kommentar:
Åh, så tungt!
Annars är jag glad åt jag sladdade in här idag, roligt att du är tillbaka!
Skicka en kommentar