Jag och flera bloggare med mig, "mina" bloggvänner, flera säger samma sak. Nu har vi varit på facebook, det är ju enkelt och snabbt. Men - det blir inte sagt något. Jag tycker inte jag får sagt något riktigt, av värde. Sen var väl frågan, ska det sägas nått? Vem är intresserad av vad jag säger?? Det räcker kanske att jag säger att jag tittat på TV, att solen skiner på mina skitiga fönster, snabba skriv utan substans.
På facebook har jag varit noga med att endast släppa in "mina vänner" att läsa, först hade jag även vänners vänner, men ... integriteten är viktig för mig. Och kanske framför allt, för mina nära-och-kära, att det inte skrivs något om dem som de inte vill.... Svårt.
Men. Här på bloggen då? Jag är ju väldigt "hemlig" här också, inga foton på mig, inga foton på mina barn eller min familj. För jag känner att här finns det ju inga möjligheter att inte låta människor ta del. Hela världens www kan komma in.
Och. Ändå. Så tilltalar detta forumet mig mera. Konstigt.
Vart jag vill komma?
Jag saknar detta, jag hoppas, för det sporrar mig, att det fortfarande finns någon "där ute" som fortfarande vill läsa mina enkla funderingar om det stora som heter LIVET!
Jag kommer fortfarande att vara lika hemlig, jag har alltså inte "kommit ut ur garderoben" med mitt bloggande.... Varför? Jag vet inte, jag känner mig friare så här. Det är t.ex. därför det inte finns någon länk hit från mitt facebook-konto.
Fast, om jag håller min låga snälla linje, så vad spelar det för roll? Min egen känsla bara.....
5 kommentarer:
Hej igen, ett tag sen ssita. Twitter och facebook och fán och hans morfar. Det är inte lätt att manövrera i cyber!
L
Håller med dig om facebook och om det att vara lite "hemlig", jag har heller inte figurerat med foto vare sig på bloggen eller facebook, kommer nog inte att göra det heller.
Läser din blogg, men har blivit väldigt dålig på att kommentera (f´låt)..
Ha dé!/Kram
Tänk jag testade Facebook för några år sedan...men det passade inte alls för mig. Kändes så kriungärdat och med krav om att vara så alert i kontakten med facebookvänner... sukk
Jag raderade och bestämde mig för att blogglivet får räcka. Annan kontakt fungerar med telefon eller med mail.
Lätt som en plätt.
Inkan©
http://blaafaagel.blogspot.com/
och
http://detfinnstrerum.blogspot.com/
hej Lena!
Jag har också pausat och ägnat mig åt mer ytligt leverne som facebook. Fördelen är att jag fått kontakt med människor från förr som jag faktiskt saknat! Men annars vad gäller bloggen är jag också rätt anonym och vill så förbli.
Ha en skön vecka!
Jag läser det du skriver - men jag är dessvärre dålig på att kommentera.. Så fortsätt snälla?
Jag håller med dig . Facebook är en helt annan sak, jag använder den till att hålla kontakt med barna tillexempel, och en del gamla vänner.
Skicka en kommentar