En ung pojke
Jag vet inte vem han var.
Jag vet att han hette Robin.
Jag vet att hans mamma lämnat blommor och ett kort på platsen för hans död.
Jag läste kortet och mitt hjärta bultar och svider för denna mamma som mist sin son som i en blixt.
Han krockade med en tall. I centrala Boden. Han åkte motorcykel. En helt vanlig lördagsförmiddag. Klockan halv 12.
Finns inte mera.
2 kommentarer:
Skulle skriva någe vettigt nu.. men ibland, som när man läser vad du skrivit nu.. då blir mina ord så tomma.
"Vem ska trösta Knyttet?" är det enda jag kommer på.. och hur tröstar man somligt?
Varm varm sommarkram... till dig som jag ska beundra så länge jag lever!!
Ja Elisabeth, man vill gärna säga de där kloka orden.... När jag läser mitt inlägg igen, så ryser jag. Kårar går utefter armarna fast vi har 23 graders fuktig värme här i Boden, håret klibbar, och rysningarna fortsätter. Jag tänker på mamman, kan så väl sätta mig in i hennes situation. Tyvärr.
Skicka en kommentar