~ Tid till eftertanke ~

Att leva här och nu.
Det är svårt, man måste träna.
Man vill ju gärna framkalla vårens känsla i solgropen i snön, sommarens campingstunder, växthuset fullt med växter, med mera med mera....

Men.
NU är ju nu.
Och nu kommer aldrig tillbaka, och därför får jag inte slarva bort ögonblicket med att inte vara närvarande, just NU....

För det är ju så vi gör, i alla fall jag och många med mig, strävar mot något ANNAT, något bättre, tror vi.

Varför jag skriver detta?
Jo, jag har funderat - förstås - på min situation, mitt liv, min arbetssituation....

Jag har "hamnat" på en praktikplats, som jag inte gillar. Ärligt talat, exakt så, inte gillar.
Jag såg för mig att "bara jag gjort den här tiden så får jag komma tillbaka till det trygga boet".
Men så. En kollega på mitt arbete har varit långtidssjuk, jag har haft hennes arbetsuppgifter. Precis denna veckan, när jag lämnade, kom hon tillbaks, vilket betyder att jag har inget att komma tillbaks till.

Det fick mig att ta mig en ordentlig funderare.
På allt.
Först och främst, vad är bra och vad är dåligt.
Livet blir ju vad jag själv gör det till?
Det är ju JAG som skapar min framtid, så därför kan jag ju inte hänga upp mig på vad jag FÅR utan jag måste ju aktivt SKAPA mitt liv. ??

I och med att den tanken kommit till mig, så såg jag på min praktikplats, människorna på min arbetsplats, arbetsuppgifterna, och den eventuella fortsättningen, i en helt annan dager. Jag såg möjligheter. I stället för tungt och svårt.

Jodå, det är smutsigt, det är ont, men nu är det som bjuds i den här enda "dörren" som stod på glänt denna gång.
Nästa steg på den inslagna vägen, kan vara den stora vinstlotten!! Vad vet man?

Så på måndag kommer jag att åka med glad håg till mitt arbete, ta mig an det jag ska lära mig med hull och hår. Jag kan bara tyst be om ursäkt för mig själv, att jag varit som en tjurig tonåring - vill inte vill inte... Men man är inte sämre än att man kan ändra sig... eller hur!