~ Byta namn ~

Den minnesgode kommer ihåg förra höstens besmi, för min del. Namnbyte. Byta till min mammas flicknamn - Bergner.
Lena Bergner.
Men jag stötte på patrull, för jag ville ju inte lämna mitt gamla efternamn, det som följt mig genom alla år, det namn som jag är känd under. Men mellannamn var inte möjligt. Endast om jag gifte mig och då tog makens namn och flyttade upp mitt dopnamn till mellannamnsplats. Sen kan man byta efternamn, för trots att all historik försvinner så finns mellannamnet kvar.
Så "friar" så min sambo helt plötsligt! Och jag säger JA, jag som alltid sagt att aldrig aldrig någonsin gifta mig igen. En gång får räcka.
Så helt plötsligt har jag alla dessa namn, på rätt plats, för att sedan kunna byta ut makens mot det eftertraktade, mamma-namnet.
När möjligheten fanns, då var jag nöjd som det blivit. Jag har fortsatt att kalla mig för mitt "gamla" - bara ibland när jag velat vara mera anonym har jag uppgett mitt egentliga riktiga efternamn - det jag fått av Älskade Äkta mannen.

NU, ett år efter bröllopet, känner jag att jag vuxit in i makens namn.
Jag kan känna att, Lena Holmström, jo men det kan nog vara en käck och trevlig kvinna.
Henne vill jag vara!