Jag är "något" i hälarna. "Något" finns där, men jag kan inte se vad det är! Men jag VET ändå att "det" nalkas..... det där jag väntat på i så många år. Bara att jag måste skriva detta konstiga märkliga inlägg, är ett led i det hela. ???? Fråga mig inte varför?
Förmodligen är det psykvård som nalkas, eftersom jag skriver så kryptiskt konstigt, men ni som följt mig ett tag vet kanske vad jag menar.
Min plats på jorden, mitt kall, om man ska vara högtidlig. Det som mitt liv här på jorden är ämnat för, för vi har ju alla en mening med vårt liv. För det mesta tycker man (läs jag) att livet är en radda av besvärligheter, vad i hela fridens dagar ska det vara för mening att behöva kämpa med alla väderkvarnarna. Kämpa, för att sedan bara dö. Men allt har en högre mening, det är min bestämda åsikt.
Nu nalkas det, det där något. Jag vet inte vad, jag vet inte om det faller på plats nu heller. Men min kropp (eller själ, eller sinne) signalerar. STOPP. Halt. Gör ingenting. Vänta. Lugn, så kommer jag till dig. Fast, kanske inte idag, eller i morgon, men de närmsta dagar har en avgörande betydelse för framtiden. Så, gör inget överilat nu, signalerar sinnet, för mitt sinne vet att jag är en handlingens kvinna. Fort, ska det gå, vänta är inte min melodi.
Så nu jag ska inte jaga jobb mera, eller praktikplats. Jag ska vila och vänta.
Jag vilar och bidar min tid, tittar ut på det soliga vackra höstvädret, funderar över livet.
Precis som mitt sinne förespråkar!
2 kommentarer:
Vännen min.. Så spännande det låter kan knappt bärga mig för att få veta vad det handlar om.
Hoppas ni har det bra i övrigt själv har jag en mysko åkomma i vänster sida i midjehöjd. Haft den i söndags så imorrn ska jag till doktorn 09.00.
Kram på dig vännen och sköt om dig hälsa maken så gott.
SolSkuggan
Jag tror på livet som en intelligent form av någonting större. Jag tror inte att man föds bara för att... för det vore ju verkligen att dumförklara och förminska sig själv. "Mitt liv, och att jag lever har ingen betydelse alls".
Å vad värre är... det vore verkligen att säga att alla de som levt före oss, och alla de som ska komma efter oss... deras tid är lika meningslös som min egen tid.
Nej, jag håller benhårt fast vid att varje människa har en uppgift... ett kall... ett mål med sin levnad! Sen, och det kanske är det som många har svårt att se... vi kanske gick och väntade på den stora uppgiften, när det i själva verket var så att vår uppgift bestod av flera små, eller till och med bara en enda liten, men ändå lika viktig uppgift. Å så ser vi kanske bara allt det svåra vi ställs inför istället...
... spånar jag.
Jag kanske förklarar och spånar dåligt, men vad jag försöker säga är att med varje människas liv finns det en vidare mening... någonting ska jag göra här.
Någonting som ska bära en annan människa vidare i hennes liv... tror jag, och håller fast vid.
Varm kram... Du skriver så bra, och tänkvärt. Tack vännen... och bara så du vet, och bär det med dig... den gången du var hit kommer att bära mig så länge jag lever. Det är något av det vackraste någon har gjort för mig...
Skicka en kommentar