Låg är ordet.
Tungt. Intresset för omvärlden är mycket lågt.
Gå till arbetet, komma hem, äta lunch, slösitta vid datorn, laga middag, vila efter maten, slötitta på TV, gå och sova......
Det är ungefär vad som orkas med, å det är inte hösten, det är nog bara omständigheterna. Allt det tunga som skett.
Men, jag vill inte vara så här.
Jag vill stråla -
av arbetslust och liv.
av svampplockariver.
Campingiver.
Trädgårdsiver.
Men jag vill bara vila och sova.....
~ ~ ~ ~
tack alla snälla som kommenterat, jag svarar er alla såhär...
5 kommentarer:
Styrkekram från Regnuliken, fe,låt, Republiken!
Låter det hemskt att säga att det känns lite skönt att höra att det finns fler som inte är sådär tjolahoppsansaglad?
Men kanske har vi människor sådana där omstartknappar som trycks in lite som det passar... å det är som om vi sjunker ner i en soppskål med tungt... och så.. med tid och tålamod... så börjar vi om igen... kliver upp ur soppskålen... omstartade!
Å kanske har de som förlorat något stort i livet fått med sig en omstartknapp för att kroppen ska få ta den tid den verkligen behöver för att kunna leva?
Bara spån, och lite barnsligt kanske, men man behöver få vara det också!
Jag kramar om dig precis nu... min bästa vän! Hoppas du kände det...
Det är så med livet. Det går upp och det går ned. Inget konstigt med det egentligen. Lycka är inte ett normal tillstånd utan en guldkant. Men viss är det motigt när livet känns som uppförsbacke. men då kan det bara bli bättre. Hoppas att det snart vänder. Kram
Madonna tänker på dig...
Tittar bara in lite, och lämnar en varm varm kram till dig, min goa vän.
Var rädd om dig... mycket. Jag är rädd om dig... mycket.
Skicka en kommentar