Som ett täcke ligger sorgsenheten över tillvaron just nu.
Tankar på död.
Ond bråd död, plötslig död, långsamt förtärande död, död som inte vill komma, naturlig död.
Döden har så många ansikten.
Just nu upptar den bråda onda döden den mesta tiden i mitt sinne.
I natt drömde jag att Frida och min Mathias fanns, inte tillsammans, men på något märkligt vis så hade både Anne-Marie och jag våra barn kvar i livet ??????
Drömmen svävade genom natten som två parallella filmer, ibland snuddade de vid varann, som en magisk känsla, om att det inte är sant det som hänt.
Fridas liv har inte släckts på det hemska fruktansvärda sättet.
Mathias mötte aldrig några älgar......
2 kommentarer:
Håller med så mkt konstiga drömmar man kan ha...
Lena svarar Mija:
Önskedrömmar? ..kanske?
Skicka en kommentar