Det är skönt att inte veta.
Det tänkte jag i förrgår natt när vi var ute på vår bilresa genom sommarnatten.
Jag skulle tro att det var den lite råa doften som trängde in i bilkupen som förde mina tankar till den där augustinatten.....
OM man skulle veta, hur skulle man agera då?
OM sonen vetat att han hade mindre än en månad kvar av sitt unga liv, hur skulle han levt då?
Häromnatten funderade jag på att för exakt fem år sedan - då hade min son mindre än en månad kvar av sitt liv - tänk om vi vetat...
4 kommentarer:
En av de vemodigt svåraste tankarna, men som samtidigt ger en oändligt stor tröst! Jag vet, jag känner igen det... hur skulle SE ha reagerat om han hade fått veta att inom ett år så skulle han sitta på ett hem för dementa? Ja, han skulle antagligen ha slutat sitt liv direkt! Så precis som du säger... det är skönt att inte veta! Nästan som en välsignelse faktisk..
Varmaste kramen... ja, alltid till dig i mina tankar!
Ps. Inte helt enkelt att skaffa en datamöbel... åtminstone ska man nog vara beväpnad med århundradets tålamod!
Hej du Blogg syster, vi har en samma fruktansvärda, hämska upplevelse....
Man undrar varför?
http://plogflickan.blogg.se
Lena svarar Elisabeth:
En välsignelse att inte veta. JA, så är det allt.
Lena svarar Plogflickan:
Tyvärr, medsystrar....
Man kan bara undra varför... var de för goda för denna världen?
Skicka en kommentar