Det är inte lätt. Nästan omöjligt skulle jag vilja påstå.
Vad föranleder sådana djupa funderingar?
I fredags var vi, Älskade Äkta och jag på fest! Tillsammans med hans kollegor, kända och okända. Vårfest för hela Garnisonen i Boden.
Vårbuffé med underhållning och dans, stod det i inbjudan. Efter maten så minglade vi runt för att hitta musikunderhållningen som Stefan "Så ska det låta" Gunnarsson skulle bjuda på. Vi letade och letade. Vi hittade honom i ett hörn, han är ju inte så lätt att se i vimlet eftersom han är en tämligen kort och späd person.... men till slut lyckades vi lokaliserade honom när han fixade med högtalare och ljud. I ett hörn, bakom en soffgrupp, i en "genomfartsled" på väg till puben.... där var han placerad. Stefan Gunnarsson, två högtalare, en mick och en gitarr. Bakom soffan.
En våning ner var det diskodans, (men någon som skötte musiken kunde jag inte se) i den lokalen finns det en scen, bord och stolar för den som ville sitta, även där kunde man förfriska sig .... Eftersom musikspelandet sköttes av en för mig osynlig person, som dessutom inte visste vad som är dansbart, så var dansgolvet tomt, några enstaka satt vid borden och drack öl. Annars tämligen tomt och öde i den stora salen.
På våningen ovanför trängdes vi som ändå ville höra Stefan sjunga och spela, mot trappräcket och i den smala passagen in till puben.
Hur tänkte man?
Var det bara Stefan från Boden, han ställer vi där bakom soffan......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar