En dag för sent, jovisst, men allt är ju ändå för sent. Om du fått leva hade vi kunnat fira din 86-års dag i går, den 3 juni.
Nu är det 35 år, eller rättare sagt över 40 år sedan vi kunde fira något. De sista åren fanns inte den gamla mamman där i den sjuka kroppen, så det blev inget innerligt mamma-dotter firande.
Men, i mitt sinne och minne firar jag dig alltid.
Min egen Mamma Margot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar