Det är med vemod den sista uppgiften skickats in.
NU är det slut.
Nu är min skoltid slut? Nu har jag lekt skola färdigt.
I går, efter en dags vånda vid tangenterna växte slutuppgiften i psykologikursen äntligen fram. Ord ord och ord. När jag läste igenom mina ord, (2.484 st) gång efter gång, sa de mig inte något. Platt. Utan teorier, mest bara en radda ord.
Förpackade dem ändå i en fin förpackning - rapportform, titelsida, innehållsförteckning, olika avsnitt. Ändå fattigt, dessutom så dåras vår lärare inte av sådant, för hon är även datalärare, men... känns i alla fall roligare att lämna något som ser bra ut!
Gick in i morse på "skolsidan", kollade innan jag stretade iväg till sista lektionen om hon hunnit läsa min rapport, om den skulle komma tillbaka med röda hemska streck, med texten - arbeta om - tvärs över den fina framsidan.
Jo, hon hade läst och det stod godkänd - hörde ni GODKÄND !!
Sen iväg för psykologilektion, betygprat, sen tack och farväl för denna tid.
Så nu sitter jag här med ett bra betyg, inte det bästa, men det hade jag inte siktat på för psykologi är jobbigt när hjärnan inte vill röra vid vissa av avsnitten vi läst. Jag förstod det till slut, det var mina försvarsmekanismer som drog ur strömmen till hjärnan, när det var avsnitt som berörde min kropp och själ. Bearbetning heter det!
En dag till, en lektion, ett betyg, sen är det för alltid slut med begreppet "Skolflickan-Lena" !
2 kommentarer:
Njut av den tid du haft på skolan!
Det är en artificiell värld att studera.
Den åsikten baserar jag på alla studier jag gjort.
Att din verklighet krockar med skolämnen är inte konstigt.
Det är härligt att se att du har koll på dina bearbetningar av livets chockartade upplevelser.
Jag är imponerad av din energi, din målmedvetenhet och dina resultat!
Känn dig nöjd!
Kram
Lena svarar Rakel:
Nu ska jag inte säga sådär som man gör - "men det är väl ingenting" -
Nu ska jag tacka för att du tycker det! Att du tycker att jag kommit ner på fötterna, och har lyckats komma igenom med glädjen och tillförsikten i behåll. Inte i behåll kanske, utan nyskapad glädje och framtidstro snarare.
Om man vänder sig om och tittar på andra mammor, föräldrar i min situation - så förundras jag över mångas inställning. Men HALLÅ, vik ner din egen betydelse, ta hand om de levande, låt den döda vara död...
Ajjj va många tår jag klev på nu :=)
Skicka en kommentar