Nu har jag bestämt mig...

Idag på "gårundan" - jomenvisst, nu har
(promenad)Lena vaknat, återupptagit varannandagsgåingen om 5 km.
Idag kom jag fram till något viktigt.

När jag går så är det naturellt, ingen musik i örat, bara fågelkvitter och tankar som rör sig runt..... många tankar.
När jag går där på vägen, svetten lackar (nästan i alla fall), känner jag mig nästan som en sylfid, där jag stegar fram med raska långa kliv i mina röda fina träningsskor och min tajta dress!

Tror, nästan, alltså!

Så kommer man då hem, duschar, sätter på byxorna, tröjan. Vad händer?
JO. Från ingenstans kommer fläskvalken fram, den som kommit och blivit stationär sista året, den där förargliga som pöser ut ovanför byxlinningen?

Banta? Nja nu har jag ju provat, men, jag är ju inte fet utan det är den där förargliga valken.
Älskade Äkta är en finkänslig man, han påstår att det är tomskinn, men... men visst är det fint sagt av honom ändå!
Så banta, näe inget alternativ, vad ska jag då leva för, jag som älskar god mat både till vardag och fest.

Motionera? Jo, men det är ju det jag gör.
Jag tror snarare att valken är ett symptom på åldern, 56-årig tant - rundast på mitten. Allt annat magrar av, utom på mitten, där sväller det ut. Så det är med sorg i hjärtat jag fått säga adjö till min tidigare så smala fina midja, nu är det fläskvalk som gäller.

Så under gåturen idag - så bestämde jag mig!

Nu får det vara slut med alla löjliga dieter, nu ska jag acceptera att jag uppnått "rundast på mitten-åldern"
Nu ska jag ska köpa nya jumprar, toppar, som hänger över valken och förvillar den.
Sen ska jag vara en god och glad dam i mina bästa 56-år, nöjd med mig själv!!
Fortsätta att vara precis den jag är.....